01,09,08
I miss those days when good-bye only meant until tomorrow
Fattar inte varför det har blivit så svårt att säga som det är helt plötsligt. Jag mår bra, allt är bra.. visst?
Jag orkar inte förklara för någon längre, ingen fattar, ingen orkar förstå. På utsidan ler jag så varför undra?
Jag vill inte gå till min säng i mörkret och försöka sova, för då kommer tankarna upp. Men samtidigt vill jag bara att dagarna ska ta slut. Skola? skitsamma vem bryr sej.. jag orkar inte, jag vill inte. Allt är grått och mörkt. Få ljusstrålar får mej att glömma, eller åtminstånde tänka på något annat en stund. Men dom försvinner alltid, tillslut.
Måste sluta försöka gömma mej, trösta mej med sånt som jag i längden vet bara skadar mej mer. Men kan inte låta bli, dom tomma skratten, glädjestunderna jag får, får mej att känna mej levande, nästan lycklig. Tills jag kraschar och måste starta om på ruta 1 igen. saknar dej.
Men älskling :( Önskar jag kunde göra dig glad igen <3
Jag vet att det är konstigt på skolan nu, mellan oss.
Men du vet att vi finns där för dig! Och det kommer vi att fortsätta göra=)
Vill verkligen börja umgås mer med dej, du är underbart snäll och rolig och jag vill börja lära känna dig mer.
Vill bara ha det sagt. Puss
